Vägen genom byn

Vägen genom byn

Enligt ”Charta öfver Rangarnö by från laga skifte 1833” är vägens sträckning genom byn oförändrad sedan detta år och vägen är sannolikt upprättad avsevärt tidigare.  Vägen är således ursprungligt avsedd för lokal trafik med gående och hästskjutsar samt lättare genomfartstrafik mot Björkö i en tid då alla tyngre transporter hänvisades till sjötransporter.

Enligt minnesgoda bybor planerades under tidigt 1900-tal en omdragning av vägen utanför bykärnan.  Därav blev dock inget eftersom andra världskriget kom emellan. Nu har vi väntat i 70 år.

Vägen asfalterades och breddades 1958 så att hela utrymmet mellan hus och stengärdsgårdar tas i anspråk av körbanan och så att utrymmet för gående, cyklister, ryttare och hästskjutsar numera är i det närmaste obefintligt.  Dessutom saknas helt gångbanor, vägbelysning och övergångsställen.

Vägen i bykärnan är hastighetsbegränsad till 50 km/h.  På grund av upprepade avåkningar har Vägverket satt upp vägräcken.  Dessa hindrar visserligen avåkningar, men medför samtidigt livsfara för människor och djur som kan hamna mellan bilar och räcken.

Vi i byalaget känner att vi blivit lurade och berövade vår lokala väg: Vår byväg där en gång alla kunde röra sig fritt och tryggt är numera genomfartsled för tung trafik.  Vi måste ha ficklampa när vi går ut, vi måste korsa vägen flera gånger på väg till den egna brevlådan för att inte hamna mellan trafiken och vägräcket i en skymd ytterkurva.

Vi har visserligen men hastighetsbegränsning till 50 km/h, men det räcker dåligt:

• vägen är så smal och kurvig att körning i ”rallystil” krävs för att ta sig igenom kurvorna i byn med 50 km/h. Sådan körning är alldeles laglig idag, men synnerligen skrämmande, speciellt för barn och äldre.
• respekten för hastighetsbegränsningen är dålig och polisen syns sällan till. Södra rakan i byn används ofta som accelerationssträcka, samtidigt som gående finns på vägen – utan gångbana.
• Vintertid försämras situationen ytterligare genom snövallar och halka som gör tillvaron till fots ännu mer skrämmande – och byborna måste varje dag ut på vägen för att komma till sina brevlådor.

Försök att sänka hastigheten

Vi, i byalaget, som numera skall dela vår gamla väg utan belysning, gångbanor eller övergångsställen, med tung och tät biltrafik tycker att hastighetsgränsen skall sänkas till 30 km/h. För att få till detta har vi lämnat en ansökan till Länsstyrelsen, som remitterade till Kommunstyrelsen, Polisen och Vägverket, men inte till Räddningstjänsten, som faktiskt blir berörd när det händer någon olycka.  Vi fick avslag och motiveringarna visar att den enda myndighet, som något satt sig in i situationen var Vägverket:

Anders Bodeberg på Vägverket tycker:
”det kan upplevas negativt av byborna att trängas mellan trafiken och hårda vägräcken”. Ny vägdragning vore nog bra i den avlägsna framtid då staten har gott om pengar. Vägverket tycker inte att en ytterligare hastighetsbegränsning är ”särskilt motiverad”.

Tekniska kontoret i Norrtelje kommun
”anser att rådande förhållanden medför att man måste köra sakta och anpassa hastigheten till vad trafiksäkerheten kräver”. Tydligen har Tekniska kontoret inte sett att det går alldeles bra att hålla 50 km/h även genom de värsta skymda kurvorna om man kör ”rallystil” och inte tar hänsyn till gående och möten – ett körsätt som är lagligt och förekommer!
(Tekniska kontoret har dessutom till sitt yttrande fogat en karta som är något svårbegriplig med en egendomlig förläggning av vägen som är svår att få att stämma med verkligheten)

Polismyndigheten
Tror liksom tekniska kontoret att folk kör saktare än 50 km/h. Kan nog stämma – när polisen någon gång är här!

Kommunalrådet Kjell Jansson
Tycker att 30 km/h skall reserveras till skolor och daghem ”för att inte folk skall tappa respekten för hastighetsbegränsningar”. Ändå har 30 km/h införts utanför Pappersbruket i Hallstavik – på en bred rak väg med gångbanor, vägbelysning och övergångsställen!

Se även>>